JUNITJEJ

Varje år, när man ser ungdomar som tar studenten, får jag en konstig känsla inom mig. Dels känner jag en glädje ("Jag vill ta studenten en gång till!) och dels känner jag mig helt plötsligt gammal. Det är ju nu 13 år sedan jag tog studenten. Vid jämförelse med studenterna, så är jag gammal. men på jobbet, så tillhör jag än så länge den yngre skaran. På sätt och vis hade det varit roligt att vara ung eller närmare bestämt yngre på nytt. Det är ju kul att ta studenten, men samtidigt så känns framtiden så oviss. På studentdagen vet man ju inte vad man exakt gör i augusti, när skolorna startar igen. Kommer jag in på den utbildningen jag helst vill? Bor jag kvar här i stan? Om jag inte kommer in, vad gör jag då? Frågorna var många. Jag kom inte in på det jag helst önskade först, men jag hade ändå saker att göra. Jag gav inte upp. Jag visste vad jag skulle bli och jag intalade mig själv att trägen vinner. Nu sitter jag här, grundskolelärare med 8 års yrkeserfarenhet. Inte ens mitt i livet.

Trackback-URL för detta inlägg: